Väsman
Väsmanfältet kan utgöra en betydande expansionspotential för Nordic Iron Ore. Fältet är en direkt sydlig fortsättning av järnmineraliseringarna i Håksbergsfältet och löper cirka tre kilometer söderut. Huvuddelen av mineraliseringen är belägen under sjön Väsman väster om Ludvika och fortsätter utmed sjöns södra strand vid Finnäset. Bolaget kan således logistiskt och infrastrukturellt kapitalisera på dess geografiska läge och potentiellt kan framtida brytning av de tre fälten ske från ett gemensamt ortsystem.
Geologi
Järnmineraliseringarna på Finnäset har brutits sedan 1830-talet i flera mindre gruvor. Under sjön Väsman har magnetitmineraliseringarna varit kända sedan slutet av 1800-talet då den första magnetiska kartan upprättades över sjön. Den bekräftade att järnmineraliseringarna på den södra stranden vid Finnäset samt Våghals- och Bybergsgruvorna fortsätter ut under sjön Väsman över till den norra stranden vid Iviken.
Mellan åren 1954 och 1959 genomförde Ställbergsbolagen ett undersökningsprogram där sammanlagt 22 hål borrades från dagen. Resultatet från dessa undersökningar ledde till att Ställbergsbolagen beslöt att fortsätta undersökningarna av den södra delen av Väsmanförekomsten under jord. Ett schakt sänktes ner till 280 meters djup 1960.
Väsmanfältet utgör en del av det långa stråk med järnförekomster som börjar med Gräsbergsfältet i norr och fortsätter med Håksberg, Iviken och avslutas med Finnäset i söder. Ursprunglig hematit har i viss utsträckning överförts till magnetit och en mer eller mindre intensiv skarnbildning har ägt rum. Primärt kvarts- och skarnbandade magnetitmineraliseringar i vilka en tydlig hematitomvandling har skett förekommer också i fältet. De vanligaste skarnmineralerna är biotit, klorit, hornblände, aktimolit, granat, cummintonit och epidot. Den dominerande sidostenen utgörs av en oligoklasförande metavulkanit, ibland hornbländeförande och oftast starkt glimmerskiffrig.
Mineraltillgångar
Under vintern 2011 utförde Nordic Iron Ore nya magnetiska mätningar från isen över mineraliseringarna för att verifiera och komplettera tidigare mätningar. Baserat på dessa har en tolkning och modellering av de magnetiska kropparna ner till 300 meter genomförts. Detta resulterade i att totalt 47 magnetitförande kroppar preliminärt kunde identifieras med volymer mellan 55 000 och 18 500 000 m3. Totalt har dessa magnetitmineraliseringar ett preliminärt uppskattat tonnage i intervallet 600-650 miljoner ton. Järnhalten beräknas variera mellan 19-47 procent, vilket motsvarar en viktad genomsnittshalt på 29 procent. Magnetiska mätningarna omfattar enbart magnetitmineraliseringar, dock innehåller mineraliseringarna troligtvis även hematit i någon omfattning eftersom Väsmanfältet utgör en direkt fortsättning av mineraliseringen i Håksberg.
Mineraliseringarna klassificeras för närvarande som ett exploration target enligt NI 43-101 och fältet bedöms ha förutsättningar för att kunna utvecklas till en av de mer betydande järnmalmsförekomsterna i Sverige. Osäkerheten i en geofysisk tolkning och modellering samt att fältet tidigare endast undersökts med ett otillräckligt antal kärnborrhål medför att omfattande prospekteringsinsatser, bland annat ett större kärnborrningsprogram, krävs för att om möjligt kunna klassificera mineraliseringarna som en mineraltillgång enligt NI 43-101 standard. Det är dock osäkert om ytterligare prospektering kommer att resultera i att tillgången kan klassificeras som mineraltillgång.
Magnetfält karta
Detaljerad geomagnetisk studie –
Mars 2011 (Utförd på is)
